några månader till

Då har några månader till passerat. Vi är fortfarande fångade i coronabubblan och nu är den tusen gånger värre än förra året. Öppna förskolan är stängd, man får inte handla, inte äta på restaurang, inte umgås utanför hushållet. Typ. Känner mig kriminell så fort jag går utanför dörren och det börjar bli ganska jobbigt att vara hemma så mycket utan att få umgås med någon mer än Vanna på dagarna. Förra veckan blev det vår och då kändes allt lite ljusare. Vi var ute största delen av dagarna och var inte ensamma i lekparken längre. Men nu är det vitt ute och storm så vi är förpassade till hemmet igen haha.

Sedan sist så har Vanna blivit mer eller mindre torr dagtid. Småsvackor vissa dagar, framförallt då tänder bökar och stör både sömn, mat och tydligen då även pottbesöken. Men jag är imponerad av henne, tycker hon är så duktig som fattar grejen och går till pottan/säger till varje gång. Någon gång ibland hinner vi inte fram men hon säger alltid till. Hon har blivit så himla stor och förstår så mycket! Hon snackar en hel del också men de flesta ord är det bara jag som förstår 😂 Det är dock många tydliga NEJ, trodde inte att det skulle komma förrän vid 2-2,5 🙄 och jag vet såklart att detta inte är någonting mot hur mycket NEJ det kommer att bli vid 2 😆 Hon är lugnare än systrarna var i samma ålder, hon klättrar t.ex. inte så mycket och även om hon såklart river ut saker så är det inte alls i samma utsträckning och tempo som de äldre barnen hade haha. 

Vi har även hunnit med att skaffa en egen säng till vannas rum som hon numera sover i varje natt. Det har gått superbra. Hon tycker om sin säng och sover alltid minst några timmar där. Om hon vaknar och ropar så tar vi in henne till oss, vi har inte känt något behov av att hon ska somna om i sitt rum utan har henne gärna hos oss en stund 😊 vi har även avslutat amningen helt vilket också gått jättebra. Är så imponerad av henne. Tutte var ju liksom hennes lycka i livet men såfort jag sa att det var slut så har hon respekterat det och inte försökt få amma någon gång. Där emot vill hon gärna ha en hand pp tutten 😂 det som blivit svårare är att söva henne. För mig då, inte för Emil som ju alltid sövt henne utan att amma 😅

Känner fortfarande att det varit så himla rätt att vänta lite med förskola och kunna ta alla dessa saker som brukar vara bökiga i lugn takt och utan stress. Att slippa ha en vardag med jobb och förskola som måste funka samtidigt som man behöver ändra på saker hemma är faktiskt guld värt. Men i augusti är det dags och jag börjar fundera på hur det ska läggas upp så att det blir bra för oss alla 😊

Märker också att jag själv mått bra av att få en så lång tid hemma. Även om jag blir uttråkad ibland nu när man inte kan umgås så mycket med andra så inser jag att jag är mer utvilad än jag varit i typ hela mitt vuxna liv. Jag orkar göra saker, orkar vara närvarande, orkar planera, orkar förbereda, orkar hålla efter på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. Jag har mått otroligt gott av denna föräldraledighet ❤ och tänker mycket på strategier för att kunna behålla detta när det är dags att gå tillbaka i jobb 😊 känns som att jag är medveten och ser lösningar, känner att det kommer bli bra 😊


I övrigt så har jag kommit igång lite bättre med träning som legat på is länge. Har två olika styrke pass som jag kör 4 dagar i veckan när vanna sover middag. Utöver det försöker jag få ihop mina 10.000 steg vilket går bäst när det inte är snöstorm ute 😆

Nu bilder:















Barn och familjeliv, Dagboksanteckningar | | Kommentera |
Upp